En läkares funderingar om vestibulit

Den här guiden ingår i Intiminformations kunskapsbas inom sexuella problem. Texten är omskriven och faktagranskad för att ge tydlig, praktisk information — utan skam och utan överdrifter.

Den här sidan bevarar en läkares förstapersonsperspektiv på vestibulit. Fullständig namngiven byline aktiveras när publiceringstillstånd finns. Tills dess anges granskare som medicinsk granskare (placeholder).

Texten baseras på det material som tidigare publicerats via Lustjakt/vestibulit.se. Den är historisk och klinisk till sin karaktär och ersätter inte aktuell individuell vård. En läkares funderingar kring vestibulit Får jag, som professionellt intresserad av vestibulit sedan slutet av 80-talet ge mina och ”yrkets” synpunkter på tillståndet. Jag är alltså gynekolog, 70 år gammal, f.d. överläkare vid Kvinnokliniken i Lund och docent vid Lunds Universitet. Jag har ett yrkes- och forskningsförflutet inom området gynekologiska infektioner. Intresset för infektioner gjorde att jag mött och fått hantera alla sorters lokala besvär – t.ex. svampinfektioner och därifrån komplexet klåda/sveda/smärta/samlagsproblem. Mötte mitt första fall av vestibulit (som jag då först inte riktigt visste vad det var) omkring 1987. Sedan dess har jag mött, sett, väglett och behandlat många kvinnor med detta syndrom (samling av symptom och fynd) och ärligt talat bara blivit något litet klokare, men mycket mer undrande genom åren. Således alltså: påläst och med drygt tio års erfarenhet. Här nedan vill jag vidarebefordra mina erfarenheter! Mycket kan Ni själva, mycket är erkänt, mycket kan diskuteras, något kan vara fel. För en som professionellt möter kvinnor med dessa problem skall Ni veta att det är jobbigt att veta mycket om vestibulit, men inte det viktigaste – hur att enkelt, ofarligt, okomplicerat, billigt och snabbt kunna bota. Vad jag presenterar här får Ni betrakta som ett slags ”testamente” till svenska kvinnor med vestibulit. Enligt gällande bestämmelser får jag på grund av min ålder inte fortsätta min verksamhet efter kommande halvårsskifte. Vestibulit genom tiderna Historiskt sett är vad vi nu känner igen som vestibulit beskrivet sedan över 100 år. Det tycks ha varit relativt välkänt i början av 1900-talet, men syns därefter inte i den vetenskapliga litteraturen förrän i slutet av 1980-talet då begreppet fick sin ”moderna” definition (av en forskare vid namn Friedrich i USA). Sedan dess har det skett (och sker) en kraftig ökning av vestibulit hos yngre kvinnor i Sverige, Danmark, Finland, Canada, USA, England och troligen i de flesta I-länder. Anledningen är okänd. Afro-amerikaner i USA och ”europeiserade” kvinnor från ”det svarta” Afrika, arabländerna, och sydostasien synes vara besparade. I de rena U-länderna tycks begreppet vara okänt. Vad är vestibulum och vad är vestibulit? Vestibulum är en kort ”tunnel” som omger ingången till slidan. Det begränsas uppåt av mödomshinnans fäste och ”utåt” cirka 1 cm från detta fäste av en linje som kallas Hart´s linje (som kan anas men inte alltid ses i slemhinnan). Vestibulum kan alltså karakteriseras som en cm-lång ”tunnel” alldeles utanför mödomshinnan. Man tror att vestibulum har ett annat ursprung än resten av blygd och slida – faktiskt tycks det ha samma ursprung som tarm (vilket kan förklara att just detta parti reagerar annorlunda än resten av blygden). Jag har försökt illustrera det i bilden efter texten. Vestibulit är då en inflammation (OBS inte infektion) i just detta avsnitt och ingen annanstans. Även om man tycker att det onda finns överallt (t.ex. i urinröret) är det bara detta parti som är drabbat. Om man tar ett vävnadsprov från vestibulum hos en kvinna med vestibulit ses mikroskopiskt en s.k. ”kronisk inflammation” och dessutom en inväxt av ”nya” nervfibrer in i området. Problemet är att många kvinnor utan vestibulit har samma bild av kronisk inflammation – dock utan inväxt av nya nervfibrer. Inväxten av nervfibrer skulle kunna förklara varför flödet av smärtimpulser blir större än ”normalt” vid t.ex. tryck och tänjning av vestibulum. Vem får vestibulit? Vestibulit drabbar mest yngre (<27 år) sexuellt aktiva kvinnor. Ett liten andel kvinnor har besvär redan från sin sexuella debut, men de flesta utvecklar besvär under loppet av en fast sexuell relation. Psykologiska undersökningar av kvinnor med och utan vestibulit (och deras partners) har inte visat några avvikelser från en s.k. normalbefolkning i motsvarande åldersgrupp. Det är alltså nys att man skall vara ”knäpp” för att få vestibulit (däremot kan man bli ”knäpp” av att ha vestibulit under lång tid). Trots detta tycker jag att ”mina” unga patienter med vestibulit har en egen ”profil”. De är: nästan alltid normal- eller underviktiga, aldrig ”mulliga” hälsomedvetna (sportiga, gym-besökare, icke-rökare, äter ”riktigt”) somatiserande – d.v.s ”förkroppsligar” gärna stress, problem, förväntningar och motgångar med t.ex. diarré, ”magknip”, huvudvärk, hjärtklappning etc. är oftast högutbildade (post-gymnasialt, universitet, etc.) p-pillerätare har en fast sexuell relation och vad jag tycker viktigast: de är ”strävare”, d.v.s. ambitiösa, målinriktade, på sitt sätt strävande i en karriär och efter ett eget personligt mål (examen, anställning, frigörelse, ”öppna eget”, avancemang eller vad Ni vill). Varför får man vestibulit? Ingen vet ”for sure”. Troligen har inflammationen och smärtan en mängd olika orsaker. Inflammationen som startar ”smärtkaskaden” kan orsakas av t.ex. infektion (svamp, s.k. bakteriell vaginos, etc), lokal överbehandling (för mycket tvättning, för mycket slidpiller, för starka hygienmedel), doktorers åtgärder (kondylombehandling, frysning, laser, etc), någon gång mycket sex (i kombination med ngt av ovanstående). Över huvud taget kan allt som inte låter vestibulumområdet ”vara i fred” underhålla en inflammation som redan startat. Gonorré, chlamydia, kondylomvirus, herpes, trichomonas, syfilis, HIV och andra mer sällan förekommande sexuellt överförda infektioner är oskyldiga. Svampkatarrer verkar dock på något (okänt) sätt ändå ha någon form av betydelse för vestibulit. Allergi har diskuterats, och kan vara en delkomponent i en del fall. Hur yttrar sig vestibulit? Egentligen behöver jag väl inte berätta om det. Men vad jag tycker (det kan vara fel) kan man se olika typer -eller grader – av vestibulit: A) Mild: Man är till vardags helt besvärsfri. Samlag kan i början göra ont eller vara ”besvärligt” men går oftast att fullborda utan problem. Däremot kommer efter samlaget en brännande sveda i slidmynningen. Den kan vara upp till 10-12 timmar och försvinner sedan B) Medelsvår och typisk: Kvinnan är till vardags helt besvärsfri. Dock erfar hon varje gång något skall passera in genom slidmynningen in i slidan (penis, tampong, finger, undersökningsinstrument) svår smärta – oftast så svår att hon inte kan låta bli att göra avvärjningsrörelser. Samlag är oftast så smärtande att man hellre avstår. Efter smärtan vid undersökning eller samlag kvarstår ofta en brännande sveda som vid lindrig vestibulit. C) Svår: Kontinuerlig smärta. Att sitta, rida, cykla – allt är jobbigt på grund av den brinnande smärtan. (Slid)samlag bara går inte. Hon har alltså besvär mer eller mindre alltid och oberoende av ”provokation”. Hur är det naturliga förloppet av vestibulit? Någon lång uppföljning av obehandlade fall finns inte rapporterad. Bland mina patienter har några obehandlade som hållit kontakten rapporterat en plötslig och snabb bättring. Försök att analysera omständigheterna runtomkring har dock inte givit någon förklaring (eller ens en antydan till förklaring) till en sådan snabb och oväntad bättring. Det tycks dock som lindrig vestibulit som regel läker ut spontant. Medelsvår vestibulit visar i obehandlade fall mycket varierande och svårvärderade resultat vid uppföljning. Svårigheterna ligger som regel i att så mycket i hennes livssituation ändras under tiden och att många ”tappas bort”. Några blir gravida och föder barn (varefter vestibuliten som regel – men inte alltid – försvinner. I en del fall går relationen sönder och hon går in i en period av celibat. När sedan en ny kille dyker upp syns det vara ”fifty/fifty” om vestibuliten är kvar. Många accepterar sin situation och ”lär sig leva med den”. I de flesta av sådana fall tycks problemen med vestibulit gradvis sjunka undan. Obehandlade kvinnor med svår vestibulit är i min erfarenhet så få att inget kan sägas om det långsiktiga förloppet. Det är dock helt klarlagt att farliga och allvarliga konsekvenser av vestibulit (typ cancer och ”sterilitet”) inte förekommer. Vad finns det för behandlingar för vestibulit och vad är resultaten av dem? De behandlingar och resultat som redovisats speglar ofta den bakomliggande åsikt som vederbörande forskare själv har om vestibulit (enbart psykiska orsaker, enbart lokala infektions/inflammatoriska orsaker, blandning av de två). Låt oss se vad som prövats – vad man tvistar om och vad man är överens om! Alla är överens om att man – oavsett eventuell annan behandling – i så hög utsträckning som möjligt skall lämna vestibulumområdet i fred. Luft så mycket som anständigheten tillåter. Gärna barnolja, jordnötsolja eller liknande (utan parfymer, konserveringsmedel eller andra tillsatser) på svidande partier. Det synes också vara enighet om att följande behandlingsformer är ineffektiva för utläkning: Cortison, lokala behandlingar mot svamp, antibiotika, olika vegetabiliska oljor, yoghurt, kefir och liknande, anti-inflammatoriska medel, östrogensalvor, aku-punktur, de flesta ”naturmedel”. Många av ovanstående kan ge tillfällig lättnad i besvären, men inte bota vestibulit. P-piller: Nästan alla som har vestibulit har använt kombinerade (icke minipe) P-piller vid tidpunkten för debuten av besvären. Detta har lett till ett antagande att P-piller skulle kunna nedsätta det lokala immunförsvarets effektivitet och underlätta inflammation. Detta är inte bevisat. Klar är dock att vissa kvinnor med vestibulit som slutar använda kombinerade P-piller rapporterar en klar förbättring av besvären. Detta är dock ingen regel och kan t.ex. bero på att samlagsfrekvensen minskar när man inte har något tillförlitligt skydd. Behandling mot genital svamp: Mycket kontroverisellt. Enligt min erfarenhet kan kvinnor med vestibulit som har en sjukhistoria med långvariga problem med svampkatarrer ibland bli förbluffande mycket bättre av en månadslång behandling med Diflucan kapslar genom munnen 50 mg dagligen (lågdos). Resultaten är nyckfulla och ej förutsägbara, men ibland slående. Behandlingen är dock dyr (över 1,200 kr/månad). Kvinnor som inte haft problem med svampkatarrer blir inte hjälpta av diflucan. Laserbehandling, frysning, kondylombehandling: Helt förkastligt, Gör bara problemen värre! Injektioner med interferon: Interferon är en kroppsegen substans som fungerar vid virusinfektioner. Många interferoner finns. Serieinjektioner med interferon-beta lokalt i vestibulum har av några amerikanska forskare angivits vara effektivt. Svenska erfarenheter saknas, behandlingen är svindyr, långvarig, och full av biverkningar. Capsaicinsalva: Capsaicin är ett ämne som är besläktat med chilipeppar. Det gör att nervändarnas förmåga att vidarebefordra smärtimpulser minskar. Serier med sådan salvbehandling redovisar goda resultat i bortår 60% av fallen. Capsaicin finns registrerat i Sverige som en svag salva. Salvan heter Capsina 0.075%, tillverkas av Astra, finns i krämtuber à 45g till ett pris av c:a 250 kr. Den är receptbelagd. Oxalat i kosten: Ett par undersökningar har påvisat att kvinnor som kunde minska intaget av oxalat i kosten skulle få minskande besvär av vestibulit. Svenska resultat saknas. Om någon är intresserad – tag kontakt med en dietist för råd och anvisningar. Bio-medicinsk feedback: Denna metod baserar sig på följande (i mitt tycke vettiga) hypotes. Kvinnor som har ont av vestibulit spänner ofrivilligt sina bäckenbottenmuskler så fort något söker tränga in i slidan. Denna ”stängning av mynningen” leder till att vestibulum utsätts för ökat tryck (och därav ökad smärtimpuls-sändning) då något (finger, penis, tampong, undersökningsinstrument) söker komma förbi vestibulum. Metoden avser att lära kvinnan att slappa musklerna och därvid ”öppna” slidan. Metoden kräver egentligen samarbete med specialutbildad sjukgymnast, men jag har hos en del kvinnor med framför allt ”måttlig medelsvår” vestibulit fått bra resul