Våldtäkt

Den här guiden ingår i Intiminformations kunskapsbas inom sexuella problem. Texten är skriven för att ge dig tydlig, praktisk och respektfull information – utan skam och utan överdrifter.

Våldtäkt är att genomföra ett samlag eller en jämförbar sexuell handling med en person som inte deltar frivilligt. Sedan den 1 juli 2018 bygger den svenska sexualbrottslagstiftningen på frivillighet – den så kallade samtyckeslagen. Det krävs alltså inte våld, hot eller att du gjort motstånd för att en handling ska räknas som våldtäkt. Om du har utsatts är skulden aldrig din, oavsett omständigheterna. Här hittar du information om vad lagen säger, hur du kan söka vård och var du kan få stöd.

Vad säger lagen?

Enligt 6 kap. 1 § brottsbalken är gränsen för våldtäkt att deltagandet inte är frivilligt. Frivilligheten måste komma till uttryck genom ord eller handling – passivitet eller tystnad räknas inte som ett ja. Det spelar ingen roll vilken relation du har till den andra personen; en våldtäkt kan begås av en partner, en vän eller en bekant, och den är lika mycket ett brott då.

Sedan 2018 finns också brottet oaktsam våldtäkt (6 kap. 1 a § brottsbalken). Det innebär att en person kan dömas även utan avsikt, om hen varit grovt oaktsam i frågan om den andra deltog frivilligt.

Skulden ligger aldrig hos dig

De flesta sexuella övergrepp begås inte av okända personer utomhus. Oftast är förövaren någon den utsatta känner, och övergreppet sker ofta i hemmet – ens eget eller förövarens. Just därför kan det vara svårt att sätta ord på det som hänt, och många känner skuld eller skam. Men ansvaret ligger alltid, helt och hållet, hos den som begick övergreppet.

Vanliga reaktioner efteråt

Ett sexuellt övergrepp är ofta en traumatisk händelse, och kroppen och psyket kan reagera på många olika sätt. Vanliga reaktioner är:

• Skuld- och skamkänslor
• Ångest, oro eller nedstämdhet
• Sömnproblem och mardrömmar
• Påträngande minnesbilder, så kallade flashbacks
• Koncentrationssvårigheter
• Att känna sig avstängd eller overklig

Alla dessa reaktioner är normala svar på en onormal händelse. De betyder inte att något är fel på dig, och det finns hjälp att få för att bearbeta dem.

Att söka vård och säkra spår

Sök gärna vård så snart som möjligt, även om du inte bestämt dig för att polisanmäla. Du kan vända dig till en akutmottagning, din vårdcentral, en ungdomsmottagning eller ringa 1177 för att få veta vart du ska åka. I Stockholm finns till exempel en särskild akutmottagning för våldtagna på Södersjukhuset, öppen dygnet runt för alla oavsett kön.

Vården kan göra en så kallad spårsäkring, där prover tas för att säkra eventuell DNA-bevisning. Spårsäkring kan göras upp till ungefär tio dagar efter övergreppet, och proverna kan sparas så att du kan ta ställning till en polisanmälan senare. Du erbjuds också provtagning för sexuellt överförda infektioner och graviditet, samt samtalsstöd hos kurator.

Att polisanmäla

Du anmäler genom att ringa 114 14 eller besöka en polisstation – vid en akut situation ringer du alltid 112. Vid våldtäkt har du i regel rätt till ett målsägandebiträde, en jurist som kostnadsfritt stödjer dig genom hela rättsprocessen.

Det är inte för sent att anmäla även om det gått lång tid. Preskriptionstiden för våldtäkt är tio år och för grov våldtäkt femton år. Allvarliga sexualbrott mot barn preskriberas sedan 2020 som huvudregel inte alls.

Stöd och bearbetning

Det är aldrig för sent att söka stöd, även om övergreppet ligger många år tillbaka i tiden. Kvinnofridslinjen (116 016) är öppen dygnet runt, är gratis och du kan vara anonym – dit kan även närstående ringa. Brottsofferjouren, kvinno- och tjejjourer samt ungdomsmottagningar erbjuder också stöd. Att få prata med en professionell samtalskontakt, till exempel en psykolog eller kurator, kan göra stor skillnad för bearbetningen.

Om och när du vill vara sexuellt aktiv igen är det viktigt att det sker helt på dina villkor och i din takt. Det finns ingen tidsgräns som gäller för alla – lyssna på dig själv.