Sexuella trakasserier

Den här guiden ingår i Intiminformations kunskapsbas inom sexuella problem. Texten är skriven för att ge dig tydlig, praktisk och respektfull information – utan skam och utan överdrifter.

Sexuella trakasserier är ett uppträdande av sexuell natur som kränker någons värdighet – till exempel ovälkommen beröring, kommentarer om din kropp, sexuella förslag, blickar eller bilder. Det är förbjudet enligt diskrimineringslagen (2008:567) i både arbetsliv och skola, och vissa handlingar kan dessutom vara brottsliga. Det är alltid du själv som avgör vad som är ovälkommet – det som är okej för en person kan vara kränkande för en annan. Du ska inte behöva stå ut, och det finns hjälp att få.

Vad räknas som sexuella trakasserier?

Sexuella trakasserier kan se ut på många sätt. Några exempel:

• Ovälkommen beröring eller närgångenhet
• Kommentarer, skämt eller rykten med sexuell anspelning
• Ovälkomna sexuella förslag eller inviter
• Blickar, gester eller visslingar som känns kränkande
• Att få oönskade bilder eller meddelanden med sexuellt innehåll

Både kvinnor och män kan utsättas, och den som trakasserar kan vara av vilket kön som helst. Män som utsätts kan uppleva att det är extra svårt att berätta – men rätten till hjälp och stöd är precis densamma.

Vad säger lagen?

Sedan den 1 januari 2009 gäller diskrimineringslagen (2008:567), som ersatte den tidigare jämställdhetslagen. Lagen förbjuder sexuella trakasserier i arbetslivet, i skolan och högskolan samt inom flera andra samhällsområden. Diskrimineringsombudsmannen (DO) har tillsyn över att lagen följs.

Vissa handlingar kan också vara brott enligt brottsbalken, till exempel sexuellt ofredande. Då kan du göra en polisanmälan genom att ringa 114 14 eller besöka en polisstation.

På jobbet

Din arbetsgivare är enligt diskrimineringslagen skyldig att ha riktlinjer och rutiner för att förebygga sexuella trakasserier. Om arbetsgivaren får kännedom om att någon upplever sig trakasserad måste hen utreda vad som hänt och vidta åtgärder för att det ska upphöra. En arbetsgivare som inte gör det kan bli skyldig att betala diskrimineringsersättning.

Berätta för din chef, HR eller ett skyddsombud – gärna skriftligt, så att det finns dokumenterat. Om trakasserierna kommer från chefen kan du vända dig till en högre chef, ditt fackförbund eller direkt till DO.

I skola och högskola

Skolans huvudman och högskolan har motsvarande ansvar: de måste arbeta förebyggande och är skyldiga att utreda och åtgärda när en elev eller student upplever sig utsatt. Berätta för en lärare, rektor eller elevhälsan. Om skolan inte agerar kan du anmäla till Diskrimineringsombudsmannen. Vid kränkande behandling i skolan kan du också vända dig till Barn- och elevombudet (BEO) vid Skolinspektionen.

Detta kan du göra själv

• Säg ifrån om du kan och vill – men kom ihåg att det aldrig är ditt ansvar att trakasserierna sker
• Skriv ner vad som hänt, med datum, plats och eventuella vittnen
• Prata med kollegor eller klasskamrater – ofta är fler utsatta av samma person
• Berätta för någon med ansvar: chef, HR, skyddsombud, lärare, rektor eller elevhälsan
• Ta stöd av facket, DO, en ungdomsmottagning eller någon du litar på

Stöd om du mår dåligt

Att utsättas för sexuella trakasserier kan påverka måendet med oro, nedstämdhet, sömnproblem eller stress. Du kan få samtalsstöd via elevhälsan, en ungdomsmottagning, din vårdcentral eller företagshälsovården. Kvinnofridslinjen (116 016) är öppen dygnet runt, gratis och anonym. Kom ihåg: det är aldrig ditt fel att någon annan beter sig kränkande, och du har rätt att bli respekterad.