Vad händer när vi blir upphetsade

Den här guiden ingår i Intiminformations kunskapsbas inom övriga ämnen. Texten är skriven för att ge dig tydlig, praktisk och respektfull information – utan skam och utan överdrifter.

Vad händer när vi blir upphetsade

Vad händer i kroppen när vi blir sexuellt upphetsade?

Sexuell upphetsning kan antingen starta i hjärnan av olika sinnesintryck, upplevelser och tankar eller i kroppen genom beröring och smekningar.

När vi blir sexuellt upphetsade börjar våra hjärtan att slå fortare. Blodflödet ökar i huden och underlivet och vi känner oss varma, rosiga och pulserande. Andningen blir snabbare, musklerna spänns och svettningen ökar. Blir vi riktigt upphetsade kan vi till och med börja skaka lite.

Hos kvinnor gör det ökade blodflödet att svällkropparna i klitoris, blygdläppar och kring urinrör och slidmynning sväller. Själva slidan vidgas och förlängs. Slidans väggar blir våta, det kallas för lubrikation. Brösten kan svälla och bröstvårtorna kan bli styva. Hos män gör det ökade blodflödet i svällkropparna att penis reser sig, blir större och styvnar. Det kallas erektion. Det kommer en vätska ur urinröret (som ibland kallas försats) som smörjer urinröret. Dessutom dras testiklarna närmare kroppen och pungen sväller. Även på män kan bröstvårtorna svälla och bli hårda.

Lyhördhet

För att kunna njuta och nå orgasm måste den sexuella upphetsningen bevaras och ökas. Du kan öka och förhöja njutningen på många olika sätt. Det finns inga givna regler, även om massmedia många gånger får det att låta enkelt, bara man följer deras ”knep”. Eftersom det skiljer sig åt från person till person när det gäller vad var och en föredrar är det viktigt att vara öppen i en sexuell relation. Att vara tydlig med vad du själv tycker om och att vara lyhörd inför andras behov och önskningar är alltid viktigt.

Orgasm

När den sexuella upphetsningen stegras kan du så småningom nå en gräns där orgasmen känns oundviklig. Under orgasmen ökar andningen och blodflödet ännu mer och den sexuella upphetsningen når sin höjdpunkt i regelbundna sammandragningar av musklerna i bäckenet. Hur länge sammandragningarna varar och hur lång tiden är mellan dem varierar. Alla upplever heller inte att de har sammandragningar. Orgasmen kan vara olika stark vid olika tillfällen.

Efter orgasmen kan blodflödet återgå till ett avslappnat tillstånd och musklerna sluta vara spända. En del känner sig avslappnade, lugna och kanske lite sömniga, medan andra känner sig pigga och energiska. Vissa kvinnor och män kan snart inpå en orgasm uppleva en ny orgasm om de fortsätter att stimulera sig. Det kallas för multipla orgasmer. Om män får utlösning försvinner oftast möjligheten att få multipla orgasmer.

Utlösning

Under orgasmen får män ofta utlösning. Sammandragningen av musklerna hjälper då till att stöta ut sädesvätska. Men män kan få orgasm utan att få utlösning. Kvinnor får utlösning som lite felaktigt kallas för sprutorgasm eller fontänorgasm eftersom man inte behöver uppleva att vätskan sprutar. Kvinnans urinrör är omgiven av kvinnans prostatakörtlar samt svällkroppar och vid sexuell upphetsning kan körtlarna tömmas på en speciell vätska. Det sker hos alla kvinnor, men det är inte hos alla som vätskan ”sprutar”. Utlösningen behöver inte hända i samband med en orgasm. När kvinnor får utlösning kommer vätska från urinröret, antingen lite eller mycket. En del kvinnor uppfattar inte utlösningen eftersom vätskan är så pass sparsam att de tror att den är ”slidsaft”.

Vanliga problem

Förmågan att bli sexuellt upphetsad är beroende av möjligheten att känna lust. Men även om vi känner lust kan det låsa sig. I en sexuell relation kan det därför vara extra viktigt att vara lyhörd och ta hänsyn till varandra utan att förringa sina egna behov.

Äldre

Den kroppsliga sexuella förmågan kan minska med åldern. Hos kvinnor är det vanligt att slidans slemhinna blir torrare och skörare. Därför blir många inte lika fuktiga och svullna som tidigare. Hos män kan penis bli mindre hård vid erektion och förmågan att få och behålla stånd kan minska.

Att den sexuella förmågan förändras har inget att göra med den sexuella lusten. Lusten är forfarande densamma.

Män

Problem med att få och behålla stånd är inte unikt för äldre män. Det kan även drabba yngre. Orsaken är ofta av psykisk karaktär och sällan resultatet av någon sjukdom. Är problemet kroppsligt kan det till exempel bero på diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, läkemedel eller droger. Andra problem män kan uppleva är att de tycker att utlösningen kommer för tidigt, för sent eller inte alls.

Kvinnor

Kvinnor kan uppleva smärta vid samlag. Det kan bero på att slidan inte blir tillräckligt svullen och fuktig. Då kan det bli skavsår och sprickor i slidan vid samlag. Om kvinnan fortsätter att ha samlag och sliter på slidans väggar kan en långvarig inflammation uppstå och smärtan tillta. Kvinnor kan uppleva smärta även när de inte har samlag och det kan till och med bli svårt att sitta. Det heter vestibulit och kallas ibland för ”brinnande vulva”.

Efter en förlossning är det vanligt att slidans slemhinnor blir torra och sköra speciellt om kvinnan ammar. Dessutom kan ärr från förlossningen göra ont om man försöker ha samlag innan såren läkt.

Att kvinnor känner smärta vid samlag kan bero på att slidans muskler spänns ofrivilligt, så kallad slidkramp eller vaginism, eller vid inflammation i särskilda körtlar i slidan, så kallad bartolinit. Vid svår vaginism är det omöjligt att föra in något i slidan och kvinnan kan behöva sjukgymnastik för att ”lära” musklerna att slappna av.

Idag finns olika sätt att behandla problem med stånd och utlösning för män. Om du upplever att du har problem kan du kontakta din husläkarmottagning för att få råd om olika hjälpmedel eller läkemedel. Är du under 24 år kan du också kontakta ungdomsmottagningen.

Kvinnor som inte blir tillräckligt fuktiga kan pröva att använda glidmedel. Är du i klimakteriet kan du också få östrogenbehandling. Har du smärta vid samlag kan du antingen kontakta din husläkarmottagning eller gynekolog. Unga kvinnor kan även vända sig till sin ungdomsmottagning för stöd och hjälp.

Källa: Vårdguiden

Inlagd: 2008-10-28