Parfymer och dofter – feromoner
Små, lättflyktiga molekyler av organiska ämnen är ytterst viktiga för många djur när det gäller att överföra sexuella budskap.
Genom att släppa ut lämpliga ämnen kan ett djur på ett enkelt sätt markera att det är tillgängligt för och intresserat av uppvaktning från det motsatta könets sida.. Sådana molekyler kallas feromoner efter ett grekiskt ord som betyder ”att överföra upphetsning”.
Feromoner bland djur
Honfjärilar av släktet Bombyx kan frisätta ett ämne som kallas bombycol. Det är tillräckligt med 100 molekyler av detta ämne för att utlösa ett sexuellt gensvar från en Bombyx-hanne. Detta kan jämföras med den miljon molekyler av botulinustoxin A (det giftigaste kända ämnet) som krävs för att ta livet av en en mus.
Somliga blommor lurar insekter genom att använda feromoner. Orkidéen flugblomster (Ophrys insectifera) fristätter en blandning av kemiska ämnen som attraherar insekter av släktet Argogorytes. Tack vare ”lukten” av dessa kemiska ämnen tror insektshannarna att flugblomster-blommorna är honor av deras egen art, och följaktligen försöker de att idka sexuellt umgänge med blommorna.
Naturligtvis misslyckas de, men under försöken fastnar pollenkorn på hannarnas kroppar. Nästa gång de försöker kopulera med en orkidéblomma överförs pollenkornen och resultatet blir att de pollinerar orkidéblomman, om än inte en insektshona av deras egen art.
Elefant-feromoner
T.o.m. stora djur använder sig av feromoner. Två forskare från Oregon Graduate Institute of Science i Portland, Oregon, USA, (enligt rapport i Nature, 22 Feb. 1996) använde 4000 liter elefanturin för att leta reda på ett ämne som utsöndras av elefanthonor omedelbart innan ägglossningen. Uppenbarligen kan detta ämne tala om för elefanttjurarna när det är dags för produktiv älskog. Överraskande nog visade det sig att ämnet, cis-7-dodecenyl acetate är samma förening som många insekter använder som feromon.
Feromoner hos människor
Den mänskliga utsöndrar många starkt luktande kemiska ämnen, liksom också ett antal ämnen som kan av bakterier, t.ex. på huden, transformeras till starkt luktande föreningar. Flyktiga alifatiska syror förekommer i vaginalsekretet hos många primater, inklusive människor. Dessa syrors starka lukter (t.ex. smörsyra som luktar starkt av härsket smör) har visat sig kunna stimulera han-apor till påtagligt ökad sexuell aktivitet.
Många steroid-hormoner och besläktade ämnen har en påtaglig lukt. Detta gäller t.ex. för androstenon. I ett försök srayades vissa stolar i en teatersalong med androstenon. När åskådarna fritt fick välja platser visade det sig att kvinnor hade en statistiskt säkerställd preferens för de ”doftande stolarna”..
I ett annat försök fick försökspersonerna i uppdrag att välja ut den mest attraktiva kvinnan från en samling av fotografier. Det visade sig att om försökspersonen kunde känna androstenon-lukt samtidigt som hon eller han betraktade ett foto så ökade detta sannolikheten för att kvinnan på fotot skulle väljas som den mest attraktiva.
Människor har körtlar i hårsäckarnas nedre del, speciellt i armhålorna och i genitalregionen, vilka utsöndrar än så länge oidentifierade kemikalier, vars lukter kan påverka medlemmar av det motsatta könet. Kemikalierna sprids ut över hårytorna och kan på detta sätt effektivt förångas och spridas.
Ett intressant fenomen i detta sammanhang är ”kvinno-logement-syndromet” (på engelska ”women’s dormitory syndrome”), vilket innebär att kvinnor som lever tätt tillsammans under en längre tid börjar synkronisera sina menstruationer så att alla kommer att mestruera samtidigt. Detta misstänks bero på ett feromon som finns i kvinnornas armsvett.
Det betydande affärsmässiga intresset för feromoner gör at det är nästan omöjligt att få fram fullt tillförlitlig information om ämnet. Redan nu finns det två föreningar, vilka isolerats från manligt och kvinnligt svett respektive, som marknadsförs som parfymer med verkan som sexuella feromoner. Priset är dock skyhögt och effekten obevisad.
Enligt en gammal amerikansk sedvänja, vilken omnämns i boken ”The Scent of Eros”, skulle en man klämma fast en näsduk i arhålan medan han dansade med sin partner. Efter dansen överlämnades näsduken till partnern. Den förväntade effekten var att den doftande näsduken skulle fungera som ett afrodisiakum. Kanske har den ökade tillgången på tvål och varmvatten under senare tid lett till en ny syn på detta bruk?
Dofter och parfymer
Människa har antagligen sedan hon började använda redskap utnyttjat varjehanda välluktande preparat för försöka öka sin attraktionskraft för det motsatta könet. Är detta ett försök att imitera naturliga feromoner eller gäller det bar att skapa positiva associationer? En av de mest populära parfymdofterna, mysk, har visat sig ha praktiskt taget samma lukt som testosteron, det manliga könshormonet.
Romarna hängav sig åt ett överdådigt bruk av parfym, inklusive parfymer baserade på sibetolja och ambra. Den förra kommer från utsöndringar från sibet-katten och den senare från spermacetival. Ambra är mer av en doftbärare än en parfym i sig själv och har även använts som ett allmänt uppiggande medel för människor som uttömt sina sista krafter på vad det vara månde.
Andra lukter
Även lukt av mat kan fungera som ett afrodisiakum. Chicago-neurologen Alan Hirsch rangordnade mäns reaktion på olika lukter genom att mäta förändringar i blodflödet genom penis och fann att lukt av mat kunde ha större effekt än doften av parfym. Högst upp på listan kom kanelbullar, stekt kött och ostpizza (men även, och föga förvånande, choklad, vanilj, jordgubbe och pepparmint). I vissa fall var ökningen av penisblodflödet hela 40 %!
Här kan du hitta olika dofter